Berättarläxa var en läxa som fungerade så här. Man fick ett ämne och det kunde vara allt mellan himmel och jord. Det ämnet skulle vi prata/hålla föredrag om varje fredag. Hur länge det skulle vara varierade men mellan 4-5 minuter.

När jag fick höra detta visste jag att det nog skulle bli det värsta jag någonsin skulle behöva göra. Att stå inför klassen och prata är inte lätt. Jag minns hur mycket jag planerade och hur jag gick igenom det med min mamma så att det inte skulle bli fel. Man lade ner så mycket tid så att det skulle bli rätt. När man väl stod där på fredagsmorgonen kunde jag allt jag skulle säga helt utantill.

Detta upprepades sedan varje fredag och varje gång man blev färdig och man tittade ut över klassen och fick se allas blickar, blev det roligare och roligare. Efter en tid fick man mer självförtroende och att prata inför klassen blev naturligare. Till och med roligt! Till slut blev det så att man kunde sitta i bänken på fredagen och komma på det man skulle säga.

Det som blev så tydlig efter alla berättarläxor var att man blev självsäkrare. Inte bara när det gällde att tala inför klassen men också i andra situationer. Jag tycker att det blev lättare för att övning ger färdighet. Att hela tiden stå inför samma situation får en tuff sak att bli rutin. Alla som tycker det är tufft att stå inför folk kan inte göra mycket mer än vara bra förberedda. För efter hand kommer det mer naturligt när man känner sig bekväm framför folk. Jag tycker att andra skolor också skulle förbereda sina elever för muntliga redovisningar.